Livet i Gula Villan

Vet inte hur många uppfödare jag varit i kontakt med, hittills utan resultat. Men flera har kullar på gång, dock ej leverans förrän aug/sept vilket känns olidligt långt borta.
Det kan bli en finsk liten dam som flyttar in till hösten, men det är fortfarande lång väg kvar att gå innan en sådan här liten varelse springer på tomten ...


Sötast i världen! Men tyvärr inte min.

... börjar rabatten vakna till liv.

Nu börjar det äntligen närma sig för sonen som har oturen att vara född 3 oktober och de nya moppereglerna började gälla 1 oktober i fjol, två dagar innan han fyllde 15.
Men nu har han gått utbildningen för AM-kort, fått moped och hjälm och den 11 maj skriver han teoriprovet.
Håller tummarna! Sedan är det bara att tuta och köra. Äntligen!


Pärlan - i väntan på AM-kortet.

I dag skulle pappa ha fyllt 80 år. Det är 13 år sedan han dog och det var alldeles för tidigt. Han är saknad, inte bara av sina barn, deras mamma, deras respektive, utan även av sina barnbarn, särskilt av Zakarias som är äldst och den som hann lära känna honom mest.
I dag tar vi fram fotografiet på hedersplatsen, tänder ett ljus och ägnar oss åt att minnas.
Du är ändå alltid med oss, pappa.

Glad i hågen tog jag fram cykeln häromdagen (hade tänkt gå till jobbet men mannen propsade på att det var mycket bättre att cykla nu när cyklarna var framtagna och klara inför sommaren. Ett påstående som inte riktigt visade sig hålla ...). Jag rullade nerför vår backe (alla som vet var vi bor vet att det är en rejäl backe som ger full fart under hjulen ...) och när jag närmade mig korsningen nedanför backen bromsade jag som vanligt - men hade inga bromsar!! Det är länge sedan jag fått sådan panik som då, men jag hann tänka att jag måste hinna krascha i snödrivan innan korsningen annars blir jag ihjälkörd av någon bil. Missade nästan drivan men slängde mig av cykeln som fortsatte ut i vägen och jag drösade i marken och slog mig som fan!! Men inga blödande skrubbsår (någon måste gilla mig) och huvudet lyckades jag på nåt sätt hålla från att slå i marken. Tog cykeln och traskade skakande uppför backen igen. När jag kom in genom dörren kom Yamina och undrade förskräckt vad som hänt och hur jag mådde. Då kom tårarna ...
Fick byta alla kläder från topp till tå då de var blöta och leriga. På med nya kläder och sedan TRASKA iväg till jobbet på något darriga ben.
Min kropp värker fortfarande, två dagar senare, och lårkakan är ett faktum. Men jag är glad att jag lever och att Yamina slapp höra ambulanssirener och upptäcka varför ...
Puh!

Nää, det bidde ingen puppy från Boden, det föddes bara en liten tik (och tre hanar) som dessutom inte hade den färg vi vill ha. Synd, deppigt. Men nu letar vi vidare. Verkar dock inte bli nåt förrän till sensommaren/hösten ... Hu hu hu.
MEN - i dag har jag köpt soffor och fåtölj till källaren, 3:a, 2:a och fåtölj, Tomelilla, Ikea, 2 000 kr. De var djävulskt skitiga och Tobbe höll på dö!! Men nu går tvättmaskinen för fullt och det bli nog jättebra.
Nu El Classico på tv!! Go, Barca!!

I dag är det ganska ungefär exakt en vecka kvar innan vi får veta hur det blir ...
Kanske, kanske inte, men vi hoppas så vi storknar ...

Efter en tvåtimmars-promenad i solskenet med Tobbe, Yammi och Gimli
satt det fint med en äggtoddy på altanen. Glad påsk!

Missade Våffeldagen så för att fira påsklovet blev det våffelfest i Gula Villan dagen innan skärtorsdag.
Grädde, hallonsylt, glass, lönnsirap, lax, wasabisås och Skagenröra. Mums! Nu fattas bara gästerna.

Efter att Tobbe STÄDAT HELA HUSET SJÄLV påskpyntades det dagen innan skärtorsdagen. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg, även om det har mååånga år på nacken.


Påskris nummer 1 ...


... påskris nummer 2 ...


... och påskris nummer 3. Nu får det räcka med ris.


Favorithäxan har hängt med i många år.


Fina ägg som målats genom åren. Snart blir det nya för i år.


Tobbe gillar påskliljor, själv känner jag sådär ... har svårt för lökar.


Tuppar, som barnen fått av mormor, med dåligt fokus
(kameran alltså, inte tupparna).

Om ungefär tre veckor vet vi om det blir nåt eller inte. Och om det blir nåt är det alldeles fantastiskt spännande att se fram emot sommaren ...

Efter gårdagens heldag i Kåbban känns kroppen aningen ansträngd. Men det hindrade förstås inte att klivv upp för att åka på fotboll på morgonen. PIF Juniorerna vann mot SAIK div 5 (som helt saknade avbytare!!) med 5-0. Nice.
Därefter blev det till att baka bullar och godismuffins, tvätta, diska, dammsuga, skotta (hela jävla gården + den långa gången ut till vägen). Nacken sa no, no, men resultatet kändes yes, yes. Alltid skönt att få saker gjorda.
Sedan blev det middagslagning och diskning igen, mer tvättning och sedan en timme vid tv:n.
Men nu ska jag krypa till kojs. Hoppas jag dunkar in i sömndvala INNAN Tobbe börjar snarka, annars blir det gästrummet som vanligt ;(

Det har hunnit bli januari och det har gått tok-fort! Jul och nyår blev ovanligt lyckade i år, nyårsafton kunde jag till och med uppleva nyårsfyrverkerier och skål vid tolvslaget då lille skotträdde hunden utlokaliserats till mormor i stan där han tillbringade de värsta minutrarna inne på en tyst toalett.
Jobb och skola rullar på. Mannen är bortrest, svärfar mår inte så bra. Själv har jag haft sköna dagar som gräsänka, nästan obehagligt sköna, hur kan det kännas så skönt och harmoniskt att vara själv? Hmmm, man funderar ju lite ...

En halv dag kvar på jobbet, sedan är det julledighet i en hel vecka! Känns fantastiskt skönt. Ser dessutom fram emot julafton för en gångs skull, ska bli mysigt och roligt, bara familjen (med en och annan pojk- och flickvän) och lilla mamma. I år kan vi faktiskt spela spel på julafton då vi inte är tokmånga! Oj, vad jag ska pussa på mina barn! Och man. Myyyys!