Livet i Gula Villan

Efter att ha överlevt min vådliga färd i nerförsbacke utan fungerande bromsar bestämde jag mig - jag vill ha en cykel med fotbroms!! I dag hittade jag en jättefin cykel - som jag genast blev förälskad i. Förutom fotbroms har den en gammal hederlig dynamo till lamporna så man slipper tjafsa med batterier som slutat funka. Dessutom cykelkorg, nya däck, reflexer överallt där det behövs enligt lagen. Min snälle man tyckte att jag skulle köpa den - fastän min gamla bromslösa cykel lagats sedan länge. Kanske har han lite dåligt samvete ...;)



En pärla - med fotbroms.

Är så himla sugen. Men det blir väl pulver i dag också.

Vet inte hur många uppfödare jag varit i kontakt med, hittills utan resultat. Men flera har kullar på gång, dock ej leverans förrän aug/sept vilket känns olidligt långt borta.
Det kan bli en finsk liten dam som flyttar in till hösten, men det är fortfarande lång väg kvar att gå innan en sådan här liten varelse springer på tomten ...


Sötast i världen! Men tyvärr inte min.

... börjar rabatten vakna till liv.

Nu börjar det äntligen närma sig för sonen som har oturen att vara född 3 oktober och de nya moppereglerna började gälla 1 oktober i fjol, två dagar innan han fyllde 15.
Men nu har han gått utbildningen för AM-kort, fått moped och hjälm och den 11 maj skriver han teoriprovet.
Håller tummarna! Sedan är det bara att tuta och köra. Äntligen!


Pärlan - i väntan på AM-kortet.

Efter att ha rensat i källarförrådet med härligt resultat såg jag fram emot att ge mig i kast med garaget tillsammans med mannen. Men när jag förde det på tal blev det kalla handen (f ö som väntat ska erkännas ..). "Garaget ska jag fixa själv, förresten finns det knappt nåt att kasta där" blev reaktionen. Jag som sett fram emot att arbeta tillsammans, dricka kaffe, organisera skidor och stavar, trädgårdsredskap och vinterdäck ... tillsammans. Och framförallt, kasta en massa trasiga gamla saker så att det blir mer plats. Men inte. Döm själva, kan det finnas nåt att kasta? Kan det vara läge för lite ordning och reda?
Suck. Jag ger upp. Ska sluta bry mig. Det får väl gro igen då överallt. Skiter i det.


Garaget, i behov av både målning och städning. Eller kanske inte enligt vissa ...


... för rostiga gamla stuprör utbytta 1994 kan kanske vara bra att ha ...


... och inte kan det väl finnas nåt här att kasta eller organisera ...


... inte ens här längst in finns saker som inte används.


Och även här finns bara viktiga saker ...eller?

I dag skulle pappa ha fyllt 80 år. Det är 13 år sedan han dog och det var alldeles för tidigt. Han är saknad, inte bara av sina barn, deras mamma, deras respektive, utan även av sina barnbarn, särskilt av Zakarias som är äldst och den som hann lära känna honom mest.
I dag tar vi fram fotografiet på hedersplatsen, tänder ett ljus och ägnar oss åt att minnas.
Du är ändå alltid med oss, pappa.

Glad i hågen tog jag fram cykeln häromdagen (hade tänkt gå till jobbet men mannen propsade på att det var mycket bättre att cykla nu när cyklarna var framtagna och klara inför sommaren. Ett påstående som inte riktigt visade sig hålla ...). Jag rullade nerför vår backe (alla som vet var vi bor vet att det är en rejäl backe som ger full fart under hjulen ...) och när jag närmade mig korsningen nedanför backen bromsade jag som vanligt - men hade inga bromsar!! Det är länge sedan jag fått sådan panik som då, men jag hann tänka att jag måste hinna krascha i snödrivan innan korsningen annars blir jag ihjälkörd av någon bil. Missade nästan drivan men slängde mig av cykeln som fortsatte ut i vägen och jag drösade i marken och slog mig som fan!! Men inga blödande skrubbsår (någon måste gilla mig) och huvudet lyckades jag på nåt sätt hålla från att slå i marken. Tog cykeln och traskade skakande uppför backen igen. När jag kom in genom dörren kom Yamina och undrade förskräckt vad som hänt och hur jag mådde. Då kom tårarna ...
Fick byta alla kläder från topp till tå då de var blöta och leriga. På med nya kläder och sedan TRASKA iväg till jobbet på något darriga ben.
Min kropp värker fortfarande, två dagar senare, och lårkakan är ett faktum. Men jag är glad att jag lever och att Yamina slapp höra ambulanssirener och upptäcka varför ...
Puh!

Nää, det bidde ingen puppy från Boden, det föddes bara en liten tik (och tre hanar) som dessutom inte hade den färg vi vill ha. Synd, deppigt. Men nu letar vi vidare. Verkar dock inte bli nåt förrän till sensommaren/hösten ... Hu hu hu.
MEN - i dag har jag köpt soffor och fåtölj till källaren, 3:a, 2:a och fåtölj, Tomelilla, Ikea, 2 000 kr. De var djävulskt skitiga och Tobbe höll på dö!! Men nu går tvättmaskinen för fullt och det bli nog jättebra.
Nu El Classico på tv!! Go, Barca!!

I dag är det ganska ungefär exakt en vecka kvar innan vi får veta hur det blir ...
Kanske, kanske inte, men vi hoppas så vi storknar ...

Efter en tvåtimmars-promenad i solskenet med Tobbe, Yammi och Gimli
satt det fint med en äggtoddy på altanen. Glad påsk!

Vaknade 11.37!! Äntligen påskledig. Snabb frukost innan promenad med lilleman som hållit sig lääänge!
Skönt ute trots -regn!

Missade Våffeldagen så för att fira påsklovet blev det våffelfest i Gula Villan dagen innan skärtorsdag.
Grädde, hallonsylt, glass, lönnsirap, lax, wasabisås och Skagenröra. Mums! Nu fattas bara gästerna.

Efter att Tobbe STÄDAT HELA HUSET SJÄLV påskpyntades det dagen innan skärtorsdagen. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg, även om det har mååånga år på nacken.


Påskris nummer 1 ...


... påskris nummer 2 ...


... och påskris nummer 3. Nu får det räcka med ris.


Favorithäxan har hängt med i många år.


Fina ägg som målats genom åren. Snart blir det nya för i år.


Tobbe gillar påskliljor, själv känner jag sådär ... har svårt för lökar.


Tuppar, som barnen fått av mormor, med dåligt fokus
(kameran alltså, inte tupparna).